Browsing Category

LIFE

LIFE

HolisticMama + Aktiv Barnvagnspromenad

Jag hoppas att allt är fint med dig och att du har haft eller har en skön semester. Jag är inne på andra jobbveckan och känner mig faktiskt rätt full av energi och pepp på den här hösten. Jag har planerat massor av roliga och spännande saker.

Redan nu på måndag den 12 augusti ska jag vara med på Bonusmammans Aktiv Barnvagnspromenad ute på Djurgården och hålla en workshop efteråt. Det blir fokus på Vad du mår bra av och hur du får in mer av det i din vardag. Vi kommer att skriva, reflektera och dela med oss. Fantastiska verktyg som gör att du lär dig lyssna på din egen kropp. din magkänsla och ditt hjärta. Det kommer att bli tid för dig. För att du är värd det. För att du också är värd att må bra <3

Benita som är @bonusmamman startade Aktiv Barnvagnspromenad sommaren 2017 när hon själv var föräldraledig och ute och promenerade mycket runt Djurgården. Där såg hon hela tiden mammor promenera ensamma och slog slag i saken och anordnade så man kunde gå tillsammans och träna på olika stopp på vägen. Och det är helt gratis. Rätt fantastiskt tycker jag. Nu är det tredje året hon kör och uppemot 30 mammor kommer varje gång. Jag ser mycket fram emot att få vara en del av detta. 


Benita har 5 barn, två som hon fött och 3 bonusbarn, därifrån kommer också namnet @bonusmamman. Hon pluggar till fysioterapeut med siktet inställt på kvinnohälsa. Kika in på hennes hemsida bonusmammans.com och #tränamedbonusmamman på instagram för träningstips, kvinnohälsa och mammalivet. 

Alla som är med på måndag kommer också att få en rabattkod för min mammacirkel som jag kör igång onsdag den 28 augusti på Wörkout the Studio som ligger ett stenkast från St Eriksplan/ Torsplan. Det längtar jag extra mycket till <3 

Det är samling 10.00 vid Strandvägen/ Djurgårdsbron och sen så möter jag upp er efter promenad och träning med banankaka och massor av kloka tankar. Ta gärna med vatten, något mer att äta eller dricka, en filt att sitta på och anteckningsblock och penna. Man kan säga att det blir som ett smakprov på min mammacirkel.

Hoppas vi ses på måndag <3

Kärlek och Kramar Annika

LIFE

Så lindrar du din oro som förälder

Jag minns inte att jag kände så mycket oro innan jag fick barn. Tänkte mest att allt löser sig och det gjorde det också på ett eller annat sätt. Men med barnen kom också oron. Och sen katastroftankarna. När dom var spädbarn kikade man på bröstkorgen hela tiden. Såg andetaget. Med Bruce, vår första, var man orolig för varje prick, snor och feber. Med andra barnet hade man lärt sig att det mesta var okej även om det kändes jobbigt.

Det finns också en oro för om man gör rätt, vad andra ska tycka om hur man sköter sitt barn. Speciellt idag med momshaming som finns i alla dess former. Jag tänker att det handlar om att bli trygg i sin nya roll som förälder. Att vi behöver lära oss att lita på vår inre röst. Den som guidar oss genom livet. Vi har ju en sån. En inre kompass. Magkänslan. Vårt hjärta. Själen.

För att kunna lyssna på den, behöver vi ta oss tiden att lyssna på den. Genom meditation, skriva dagbok. Att vara i tystnad. I naturen. Vila. Det är liksom där det händer. Det är då den kommer fram. Det är då vi kan höra den.

Jag tänker också att det finns så otroligt mycket information idag, vi bombarderas med tips och råd om hur du ska göra allt. Vad du behöver för saker och när du ska lägga ditt barn och på vilket sätt. Vissa saker är självklart att vi lyssnar på, som information från läkare eller när vi frågar mamma eller någon du känner dig trygg med om råd. Men vissa saker, dom flesta, vet du redan svaret på. Du behöver bara ta dig tiden att lyssna.

En mamma kom till mig och undrade hur hon kunde få hennes 6 månades bebis att sova i sin egen säng. Hon hade försökt ett tag men det fungerade inte. Vi pratade igenom allt och det visade sig att hon egentligen inte ens ville det. Hon lyssnade på andra. Och gick emot sina egna känslor. Det brukar inte fungera så bra då. Vi behöver själva känna oss redo och vi vet oftast när tiden är inne för en sådan förändring. Då behöver vi känna oss trygga i att vi vet att vi kan lita på vår inre röst. Att vi är guidade. Att vi är skapta för det vi gör.

Och idag när vi hela tiden letar efter svaren utifrån, så har vi tappat vår förmåga att lyssna på vår inre röst. Så det kan vara så att vi behöver öva lite. Och det gör vi just genom meditation, att vara i tystnad, i naturen, att vila utan att trycka på några knappar. Att skriva dagbok. Där hittar du rösten och svaren du behöver. Låt det bara ta den tid det tar, stressa inte utan våga lyssna och känna efter.

Jag minns inte direkt när dom riktiga katastroftankarna började. Tror det hängde ihop med att barnen började röra sig själva. Krypa runt eller vända sig. Rädslan över att dom skulle skada sig eller till och med dö. Ramla ner från sängen. Springa rakt ut i gatan och bli påkörda. Ramla i klätterställningen, från fönstret, balkongen.

I grunden tror jag den här oron är bra. Alltså att vi har den för att våra barn ska överleva. Vårt jobb är att skydda dom från fara. Och dom här tankarna är steget före skadan så att vi kan skydda dom. Och så länge det stannar vid Å nej där kan han ramla ner. Jag måste passa honom extra noga här. Ja då är det ju lugnt. Och jag tänker också att om man är medveten om det så känns det lättare att hantera känslorna.

Men jag hade perioder där jag inte kunde sova för jag tänkte på att vi skulle hem till min mamma som bodde på 14 våningen, eller att vi skulle åka Finlandsbåten och hälsa på Mickes familj där. Jag oroade mig så pass mycket att jag undvek att göra vissa saker. Då är det ju ett problem. Här kan man ta professionell hjälp, jag hittade min i bönen. Jag vet att många rynkar lite på näsan när jag säger att det hjälper att be. Vi är inte speciellt religiösa i vårt land. Men även om du inte tror på Gud så kan du be ändå.

Det kan se ut något som såhär;

Kära Gud/Universum/Mina änglar/Moder Jord (Vad du känner dig bekväm med). Tack för att du hjälper mig att se över mina barn. Tack för att du håller dom trygga och känner kärleken på vår jord. Tack för att du finns vid vår sida. Tack. Jag är så tacksam för din hjälp.

Antagligen säger du det ut högt eller tänker det. Du behöver inte heller hålla händerna som i en bön om du inte vill.

Jag gör det regelbundet och varje gång en jobbig tanke dyker upp. Som när vi är ute och går och jag ser världens film framför mig om hur en bil kör upp bredvid barnen som springer en bit före. Hur den stannar till och kastar in dom i bilen medan jag står kvar hjälplös. Men nej, här har jag redan kollat och memorerat registreringsnumret, planerar mitt nästa steg och ungefär här brukar jag komma på vad jag håller på med. Och då kommer bönen in. Sen känns allt lite bättre. Jag känner mig inte ensam i att hålla barnen trygga. Och jag sätter oron utanför kroppen. Den bor inte längre inne i mig.

Att be hjälper, både vid oro och i andra situationer i vår vardag. Vi behöver generellt bli bättre på att be. Att be och att be om hjälp. Vi behöver inte klara av allt själva för att vara värdefulla eller vara en bra förälder. Vi är starka tillsammans och du är alltid tillräcklig precis som du är. Alltid. <3

LIFE

Att känna tacksamhet och uppskatta dom sakerna vi har

Jag jobbar mycket med tacksamhet, både med mig själv och med mina mammor. Att känna tacksamhet gör livet både enklare och skönare. Det blir lättare att ta sig igenom dom svåra stunderna. Att se livet från den ljusa sidan.

Jag börjar min dag genom att säga Tack till någon. Antagligen när jag ser dom eller via ett sms eller mail. Ibland också i min tanke eller bön. Sen avslutar jag dagen tillsammans med barnen genom att vi säger tre saker som vi är tacksamma för. En fin och mysig ritual vi har tillsammans. Ofta är det väldigt roliga saker som kommer upp och det skapar även en bra rutin för reflektion hos barnen.

Men jag tänker också att vi behöver mer än att känna tacksamhet, vi måste även uppskatta dom saker vi har. Jag tänker såhär. Om jag skriver en tacksamhetslista med fem punkter. Jag är tacksam för att jag har en kropp som fungerar, att jag har tak över huvudet, att jag har ett jobb så jag kan försörja min familj, att jag har en familj, att jag har möjlighet att skapa det liv jag vill leva. Hand i hand med att jag är tacksam för dom här sakerna behöver jag också uppskatta dom. Ta hand om dom, vårda dom och mina relationer med dom.

Att känna tacksamhet för något gör att vi lättare uppskattar dom. Jag är tacksam över att jag har en kropp så därför tar jag även hand om den. Men vi får inte glömma bort den delen. Själva görandet. Vårdandet av det vi är tacksamma för.

Jag är tacksam över att jag har en kropp som fungerar så därför tar jag även hand om den. Jag rör på den så som den vill göra. Jag prioriterar min sömn så att den får återhämta och bygga upp sig. Jag låter den vila. Jag ger den näring genom maten jag ger den. Jag lyssnar på den.

Jag är tacksam över att jag har tak över huvudet så därför tar jag även hand om det. Jag sköter om det. Om något går sönder så lagar jag det. Jag betalar hyran för det med tacksamhet. Jag ser till att ha det så jag trivs där.

Jag är tacksam över att jag har ett jobb så jag kan försörja min familj så därför tar jag även hand om det. Jag dyker upp i tid. Jag gör mina sysslor så som jag ska. Jag behandlar mina medarbetare med respekt.

Jag är tacksam över att jag har en familj så därför tar jag även hand om den. Jag ser till att dom har det bra. Att dom är trygga och älskade.

Jag är tacksam över att jag kan skapa det liv jag vill leva så därför tar jag även hand om den möjligheten. Jag fortsätter att reflektera över hur jag vill ha det och över vad jag kan göra för att ha det så. Och så gör jag det.

Så att känna tacksamhet är själva grunden och att uppskatta sakerna vi är tacksamma för det är det som gör den stora skillnaden. Det är det som faktiskt får oss att kunna njuta av det som vi har i vårt liv. Inte bara drömma om det vi längtar efter. Även om det hör till det också <3

Kärlek Annika

LIFE

5 sätt att bli mer närvarande

Att vara närvarande i det du gör, ja det gör hela skillnaden. Både för dig och dom omkring dig. När du är närvarande står tiden still samtidigt som den bara springer förbi. Du känner ett lugn och glädje i det du gör. Även om det så bara är att vika tvätten.

Med småbarn omkring dig som hela tiden plockar på din uppmärksamhet, med göromål som aldrig tar slut. Ja då är det inte helt lätt att vara precis där du är. Du tänker på vad du ska göra sen, middagen, vem som ska köra till nästa träning, om det finns blöjor hemma så det räcker. – Vänta Mamma ska bara göra klart det här så kommer jag.

Vi skyndar oss, stressar. Gör misstag vi inte skulle gjort om vi bara tagit det lugnt istället. Trampar på lego. Barnen känner din frånvaro och fortsätter ropa, dra i dina ben. MAMMA! Jag vill bara visa en sak. Sablar! Jag får ju aldrig något gjort. Kan jag bara få göra färdigt, snälla. Jag kommer snart.

När vi är närvarande så ser vi saker, vi känner. Vi är. Vi famlar inte efter den där tiden när vi är klara. Vi är där vi är.

Här är 5 sätt som du kan använda för att komma tillbaka till nuet. Så att du kan bli mer närvarande på studs.

  • Andas. Ja att andas gör vi ju hela tiden. Men att faktiskt gå till andetaget, känna det. Känna luften i dina lungor. Sakta ner. Vart andas du? Hur? Blunda gärna samtidigt. Med att andas och nästa punkt så kommer jag direkt tillbaka till nuet. Testa du också.
  • Känn din kropp. Gå in i din kropp, känn hur golvet känns mot fötterna, rumpan mot stolen. Hur känns luften omkring dig? Hur känns det inne i kroppen? Vilka känslor känner du? Känn din kropp i det som händer just nu.
  • Se den bredvid dig i ögonen. När barnen kommer och vill något. Pausa det du gör och se dom i ögonen. Fråga om hon kanske vill hjälpa dig istället så kan ni göra det hon vill när ni är klara. Då får ni en mysig stund tillsammans och du slipper bli avbruten hela tiden. Eller så känner sig barnet helt enkelt sett och fortsätter med sitt. Vi vill alla bli sedda.
  • Poppar det hela tiden upp tankar på saker som du absolut måste göra och inte får glömma. Skriv upp dom. Kan också vara värt att fundera på om det är något du verkligen måste göra eller kan du be någon om hjälp?
  • Lägg undan mobilen. När du har mobilen i samma rum så pickar den hela tiden efter din uppmärksamhet. Även om du inte direkt tänker på det så ser du den och tänker att du bara ska kolla en grej, jag undra om den svarat på det där mejlet. Om jag fått några kommentarer på den där bilden. Med mobilen i ett annat rum är det helt klart lättare att vara närvarande i det du gör.

Kärlek Annika <3

LIFE

Ibland vill man bara ha 5 minuter för sig själv

Vi är nyss hemkomna från landet, eller nyss och nyss. Vi har hunnit äta thai som vi köpte hem på vägen. Vi har plockat undan och vilat en stund.

Att vara på landet är helt fantastiskt. Tystnaden och naturen. Hur barnen bara springer in och ut. Varje gång vi kommer dit undrar jag varför vi inte bor där. Samtidigt trivs vi utanför stan med närheten till vänner och allt som hör till. Kanske i framtiden. Vi får se.

Något som blir rätt påtagligt när man är där ute, på liten yta och flera stycken, är behovet av att få vara ensam. Jag har ett mycket större behov av det än vad jag tror. Och jag tänker som vanligt att om man vill ha något så får man be om det. Säga vänligt och bestämt – Nu ska jag sitta här ensam i fem minuter. Sätt på tv till barnen, be en annan vuxen om hjälp. Hitta dina minuter på något sätt. Ibland räcker till och med två.

Meditera. Vilken grej va. Måste vart en småbarnsförälder som kom på de. En perfekt anledning till att få göra ingenting en stund ♡

Medan vi packar bilen ♡
Måla hus och bära lekakulor. Mycket som ska fixas på landet.
Leah 6år ♡♡
Favoritbild på John ♡

LIFE

Tid att reflektera

Jag har sen en tid tillbaka känt att jag suttit fast. Det går framåt men ändå är jag kvar på samma plats. Allt rullar på men ändå står det still. Jag tror ni förstår vad jag menar. För mig är det just nu i jobbet men det kan såklart vara inom alla områden i livet.

Och för att komma vidare är det ju bra att lista ut vad som hindrar en och håller en tillbaka. Varför är jag inte där jag vill? Och såklart är det ju bra om man vet vad man vill också. Annars får en ta reda på det först.

Och hur får man reda på det? Både vad man vill och varför man inte är där än. Jo genom reflektion.

Mitt favoritsätt är att ta fram min bok och låta pennan gå varm. Bara skriva utan att tänka. Och när jag känner mig färdig läser jag igenom allt och såklart har jag svaren där. Vi har ju dom inom oss. Vi vet ju innerst inne. Vi måste bara ta oss tiden att lyssna.

Och ibland får man göra det samtidigt som barnen tittar på tv och hoppar i soffan. Och har kokosolja i håret som ska duschas ut imorgon bitti. Lätt den bästa inpackningen så ni vet ♡