HÄLSA, RECEPT

Linguinin med champinjonstroganoff

Jag har alltid älskat pasta men för något år sen skulle du aldrig ha sett en bild med det här. Jag åt det helt enkelt inte.

Om vi åt spaghetti och köttfärssås hemma så åt jag såsen och broccoli. Jag valde bort det för jag tyckte det var dålig mat. Nu väljer jag bort köttet men av andra skäl.

Det som började som en positiv livsstilsförändring gick åt andra hållet och steg mig åt huvudet. Kunde gå in på ICA och bara handla vid grönsaksdisken. Tyckte allt annat var skit. Och visst mycket är det också.

Som tur är märkte jag själv av mitt beteende och satte stopp för det innan det gick illa.

Mycket av mitt mående kunde jag skylla på maten. Pastan, brödet. Hur det påverkade min mage och hy. Nu när reflektion är en del av min rutin varje dag så kan jag se att det inte berodde på maten i sig utan på hur jag levde och åt. Stressen, att äta flera portioner utan att sluta fast magen är full. Hetsen. Att aldrig vara nöjd.

Är så glad att kunna njuta av en portion pasta nu. Och inte känna att det är ett dåligt val av mat. Och den här linguinin med champinjoner var inte att leka med. Extra bonus att det tog mindre en en kvart att laga allt.


Här kommer receptet:

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 pkt färska champinjoner
1 litet pkt oatly iMat
Tamarisoja
En näve färsk persilja
Salt och peppar
Olivolja

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. Hacka lök och vitlök och skiva champinjonerna. Stek sen i olivoljan. Krydda med salt och peppar. Häll på Tamarisoja, några matskedar gissar jag. Bara hällde på. I med iMaten och låt puttra tills pastan är klar. Hacka persiljan och strö över.

Njut ♡




HÄLSA

Ser du skillnaden?

I helgen, eller fredags och lördags var jag på UnderBARA BARN mässan och föreläste. Jag pratade om vad just du behöver och mår bra av. Och hur du får in mer av det i dom redan fullspäckade småbarnsåren.

Jag pratade om rörelse, ätande, sömn och vila. Men också om tacksamhet, acceptans, mod, selfcare och ritualer. Och om visioner. Egentligen nästan allt som vi går igenom i mina MammaCirklar. Det kändes riktigt bra och jag är stolt och glad att jag gjorde det. Första gången på scen med mikrofon, och jag gjorde det fast det var läskigt. Heja mig eller hur?

Jag tänkte att jag skulle visa er 2 bilder på mig själv. Jag är gravid på båda, den första bilden är en vecka innan Bruce föddes. Och den andra ca en vecka innan John föddes. Alltså min första och fjärde graviditet. Jag väger i princip lika mycket på bilderna så det här handlar inte om vikten. En skillnad är att Bruce föddes på sommaren och John på vinter så jag är lite mer vätskefylld på första bilden.

Den stora skillnaden är att jag faktiskt tar hand om mig själv på den andra bilen. Kan du se skillnaden? I mitt ansikte, i mina ögon? Jag vet att du kan det för det är så stor skillnad.

Jag skulle heller inte säga att jag mådde särskilt dåligt innan jag aktivt började ta hand om mig själv och göra mig till en prioritet. Vilket jag gjorde efter Leah föddes, vi bodde tre trappor upp utan hiss och jag hade en 4åring, en 2åring och ett spädbarn att få upp och ner. Jag bar vagn, matkassar och barnens saker varje dag. Tvättstugan låg så klart i källaren också. Då kände jag att jag var tvungen att göra något annorlunda annars skulle jag inte greja det.

Men när man helt plötsligt vaknar på morgonen och känner sig pigg istället för att trycka på snoozeknappen tills man är sen och får stressa iväg alla på morgonen. Ja men då inser man hur mycket lättare livet är och hur mycket bättre man faktiskt har det.

Är du intresserad av att få vägledning och peppning i din egen resa så maila mig på hej@holisticmama.se så kan vi ses hur jag kan hjälpa dig. Du kan också läsa mer här på hemsidan om mina MammaCirklar och coachning <3

EVENT, LIFE

Föreläsning på UnderBara Barn Mässan

Alltså jag håller på att spricka av förväntning och nervositet. Imorgon och på lördag ska jag föreläsa på UnderBARA BARN mässan. Det ska bli så roligt. Samtidigt är det superläskigt. Eftersom det är en öppen föreläsning för alla som är på mässan så vet man ju aldrig om det är 5 eller 50 personer i publiken.

Det är säkert en hel del rörelse runt omkring också så gäller verkligen att hålla fokus men det ska gå bra. Känner mig väl förberedd och ser fram emot att träffa alla på plats. Jag kommer även att erbjuda mässrabatt på mina MammaCirklar och Coaching samt tävla ut en plats i valfri MammaCirkel och två sessioner coaching. Så det vill ni inte missa <3

Ni hittar mig på lilla scenen på fredag kl.12.00 och lördag kl. 14.30. Ses vi där?

HOLISTICMAMA ~ Tid att fokusera på dig själv en stund

Att vara förälder är helt fantastiskt och precis lika utmanande. Rätt himla tufft faktiskt. Det är lätt att man fastnar i ekorrhjulet, bara kör på utan reflektion och glömmer bort sig själv.

Efter 10 år i småbarnsåren har Annika, holistisk coach, hälsoinformatör och mamma till fyra, förstått vikten av att ta hand om sig själv också, att du också är viktig och värd att må bra.

Här kommer du att få verktygen för hur du får till det du behöver och det du mår bra av. Och vad är det du behöver för att må bra egentligen?

LIFE

HolisticMama + Aktiv Barnvagnspromenad

Jag hoppas att allt är fint med dig och att du har haft eller har en skön semester. Jag är inne på andra jobbveckan och känner mig faktiskt rätt full av energi och pepp på den här hösten. Jag har planerat massor av roliga och spännande saker.

Redan nu på måndag den 12 augusti ska jag vara med på Bonusmammans Aktiv Barnvagnspromenad ute på Djurgården och hålla en workshop efteråt. Det blir fokus på Vad du mår bra av och hur du får in mer av det i din vardag. Vi kommer att skriva, reflektera och dela med oss. Fantastiska verktyg som gör att du lär dig lyssna på din egen kropp. din magkänsla och ditt hjärta. Det kommer att bli tid för dig. För att du är värd det. För att du också är värd att må bra <3

Benita som är @bonusmamman startade Aktiv Barnvagnspromenad sommaren 2017 när hon själv var föräldraledig och ute och promenerade mycket runt Djurgården. Där såg hon hela tiden mammor promenera ensamma och slog slag i saken och anordnade så man kunde gå tillsammans och träna på olika stopp på vägen. Och det är helt gratis. Rätt fantastiskt tycker jag. Nu är det tredje året hon kör och uppemot 30 mammor kommer varje gång. Jag ser mycket fram emot att få vara en del av detta. 


Benita har 5 barn, två som hon fött och 3 bonusbarn, därifrån kommer också namnet @bonusmamman. Hon pluggar till fysioterapeut med siktet inställt på kvinnohälsa. Kika in på hennes hemsida bonusmammans.com och #tränamedbonusmamman på instagram för träningstips, kvinnohälsa och mammalivet. 

Alla som är med på måndag kommer också att få en rabattkod för min mammacirkel som jag kör igång onsdag den 28 augusti på Wörkout the Studio som ligger ett stenkast från St Eriksplan/ Torsplan. Det längtar jag extra mycket till <3 

Det är samling 10.00 vid Strandvägen/ Djurgårdsbron och sen så möter jag upp er efter promenad och träning med banankaka och massor av kloka tankar. Ta gärna med vatten, något mer att äta eller dricka, en filt att sitta på och anteckningsblock och penna. Man kan säga att det blir som ett smakprov på min mammacirkel.

Hoppas vi ses på måndag <3

Kärlek och Kramar Annika

LIFE

Så lindrar du din oro som förälder

Jag minns inte att jag kände så mycket oro innan jag fick barn. Tänkte mest att allt löser sig och det gjorde det också på ett eller annat sätt. Men med barnen kom också oron. Och sen katastroftankarna. När dom var spädbarn kikade man på bröstkorgen hela tiden. Såg andetaget. Med Bruce, vår första, var man orolig för varje prick, snor och feber. Med andra barnet hade man lärt sig att det mesta var okej även om det kändes jobbigt.

Det finns också en oro för om man gör rätt, vad andra ska tycka om hur man sköter sitt barn. Speciellt idag med momshaming som finns i alla dess former. Jag tänker att det handlar om att bli trygg i sin nya roll som förälder. Att vi behöver lära oss att lita på vår inre röst. Den som guidar oss genom livet. Vi har ju en sån. En inre kompass. Magkänslan. Vårt hjärta. Själen.

För att kunna lyssna på den, behöver vi ta oss tiden att lyssna på den. Genom meditation, skriva dagbok. Att vara i tystnad. I naturen. Vila. Det är liksom där det händer. Det är då den kommer fram. Det är då vi kan höra den.

Jag tänker också att det finns så otroligt mycket information idag, vi bombarderas med tips och råd om hur du ska göra allt. Vad du behöver för saker och när du ska lägga ditt barn och på vilket sätt. Vissa saker är självklart att vi lyssnar på, som information från läkare eller när vi frågar mamma eller någon du känner dig trygg med om råd. Men vissa saker, dom flesta, vet du redan svaret på. Du behöver bara ta dig tiden att lyssna.

En mamma kom till mig och undrade hur hon kunde få hennes 6 månades bebis att sova i sin egen säng. Hon hade försökt ett tag men det fungerade inte. Vi pratade igenom allt och det visade sig att hon egentligen inte ens ville det. Hon lyssnade på andra. Och gick emot sina egna känslor. Det brukar inte fungera så bra då. Vi behöver själva känna oss redo och vi vet oftast när tiden är inne för en sådan förändring. Då behöver vi känna oss trygga i att vi vet att vi kan lita på vår inre röst. Att vi är guidade. Att vi är skapta för det vi gör.

Och idag när vi hela tiden letar efter svaren utifrån, så har vi tappat vår förmåga att lyssna på vår inre röst. Så det kan vara så att vi behöver öva lite. Och det gör vi just genom meditation, att vara i tystnad, i naturen, att vila utan att trycka på några knappar. Att skriva dagbok. Där hittar du rösten och svaren du behöver. Låt det bara ta den tid det tar, stressa inte utan våga lyssna och känna efter.

Jag minns inte direkt när dom riktiga katastroftankarna började. Tror det hängde ihop med att barnen började röra sig själva. Krypa runt eller vända sig. Rädslan över att dom skulle skada sig eller till och med dö. Ramla ner från sängen. Springa rakt ut i gatan och bli påkörda. Ramla i klätterställningen, från fönstret, balkongen.

I grunden tror jag den här oron är bra. Alltså att vi har den för att våra barn ska överleva. Vårt jobb är att skydda dom från fara. Och dom här tankarna är steget före skadan så att vi kan skydda dom. Och så länge det stannar vid Å nej där kan han ramla ner. Jag måste passa honom extra noga här. Ja då är det ju lugnt. Och jag tänker också att om man är medveten om det så känns det lättare att hantera känslorna.

Men jag hade perioder där jag inte kunde sova för jag tänkte på att vi skulle hem till min mamma som bodde på 14 våningen, eller att vi skulle åka Finlandsbåten och hälsa på Mickes familj där. Jag oroade mig så pass mycket att jag undvek att göra vissa saker. Då är det ju ett problem. Här kan man ta professionell hjälp, jag hittade min i bönen. Jag vet att många rynkar lite på näsan när jag säger att det hjälper att be. Vi är inte speciellt religiösa i vårt land. Men även om du inte tror på Gud så kan du be ändå.

Det kan se ut något som såhär;

Kära Gud/Universum/Mina änglar/Moder Jord (Vad du känner dig bekväm med). Tack för att du hjälper mig att se över mina barn. Tack för att du håller dom trygga och känner kärleken på vår jord. Tack för att du finns vid vår sida. Tack. Jag är så tacksam för din hjälp.

Antagligen säger du det ut högt eller tänker det. Du behöver inte heller hålla händerna som i en bön om du inte vill.

Jag gör det regelbundet och varje gång en jobbig tanke dyker upp. Som när vi är ute och går och jag ser världens film framför mig om hur en bil kör upp bredvid barnen som springer en bit före. Hur den stannar till och kastar in dom i bilen medan jag står kvar hjälplös. Men nej, här har jag redan kollat och memorerat registreringsnumret, planerar mitt nästa steg och ungefär här brukar jag komma på vad jag håller på med. Och då kommer bönen in. Sen känns allt lite bättre. Jag känner mig inte ensam i att hålla barnen trygga. Och jag sätter oron utanför kroppen. Den bor inte längre inne i mig.

Att be hjälper, både vid oro och i andra situationer i vår vardag. Vi behöver generellt bli bättre på att be. Att be och att be om hjälp. Vi behöver inte klara av allt själva för att vara värdefulla eller vara en bra förälder. Vi är starka tillsammans och du är alltid tillräcklig precis som du är. Alltid. <3

LIFE

Att känna tacksamhet och uppskatta dom sakerna vi har

Jag jobbar mycket med tacksamhet, både med mig själv och med mina mammor. Att känna tacksamhet gör livet både enklare och skönare. Det blir lättare att ta sig igenom dom svåra stunderna. Att se livet från den ljusa sidan.

Jag börjar min dag genom att säga Tack till någon. Antagligen när jag ser dom eller via ett sms eller mail. Ibland också i min tanke eller bön. Sen avslutar jag dagen tillsammans med barnen genom att vi säger tre saker som vi är tacksamma för. En fin och mysig ritual vi har tillsammans. Ofta är det väldigt roliga saker som kommer upp och det skapar även en bra rutin för reflektion hos barnen.

Men jag tänker också att vi behöver mer än att känna tacksamhet, vi måste även uppskatta dom saker vi har. Jag tänker såhär. Om jag skriver en tacksamhetslista med fem punkter. Jag är tacksam för att jag har en kropp som fungerar, att jag har tak över huvudet, att jag har ett jobb så jag kan försörja min familj, att jag har en familj, att jag har möjlighet att skapa det liv jag vill leva. Hand i hand med att jag är tacksam för dom här sakerna behöver jag också uppskatta dom. Ta hand om dom, vårda dom och mina relationer med dom.

Att känna tacksamhet för något gör att vi lättare uppskattar dom. Jag är tacksam över att jag har en kropp så därför tar jag även hand om den. Men vi får inte glömma bort den delen. Själva görandet. Vårdandet av det vi är tacksamma för.

Jag är tacksam över att jag har en kropp som fungerar så därför tar jag även hand om den. Jag rör på den så som den vill göra. Jag prioriterar min sömn så att den får återhämta och bygga upp sig. Jag låter den vila. Jag ger den näring genom maten jag ger den. Jag lyssnar på den.

Jag är tacksam över att jag har tak över huvudet så därför tar jag även hand om det. Jag sköter om det. Om något går sönder så lagar jag det. Jag betalar hyran för det med tacksamhet. Jag ser till att ha det så jag trivs där.

Jag är tacksam över att jag har ett jobb så jag kan försörja min familj så därför tar jag även hand om det. Jag dyker upp i tid. Jag gör mina sysslor så som jag ska. Jag behandlar mina medarbetare med respekt.

Jag är tacksam över att jag har en familj så därför tar jag även hand om den. Jag ser till att dom har det bra. Att dom är trygga och älskade.

Jag är tacksam över att jag kan skapa det liv jag vill leva så därför tar jag även hand om den möjligheten. Jag fortsätter att reflektera över hur jag vill ha det och över vad jag kan göra för att ha det så. Och så gör jag det.

Så att känna tacksamhet är själva grunden och att uppskatta sakerna vi är tacksamma för det är det som gör den stora skillnaden. Det är det som faktiskt får oss att kunna njuta av det som vi har i vårt liv. Inte bara drömma om det vi längtar efter. Även om det hör till det också <3

Kärlek Annika