LIFE, TRÄNING

När minnena kommer till liv

Ikväll hade Bruce träning. I min gamla hall. Hallen där många av mina minnen utspelar sig. Visserligen inte samma sport men ljudet av bollar som studsade och såklart platsen gjorde att jag kunde höra sångerna vi sjöng, känna spänningen inför och under en match. Blod, svett och tårar har jag upplevt där. Men mest glädje faktiskt. Jäklar vad kul vi hade under alla dessa år som jag spelade handboll.

Alla kompisar, allt flams under och efter träning. Alla helger som vi hängde nere i hallen och tittade när dom äldre spelade matcher. Och så fort det var halvlek var vi där och studsa, sköt på mål. Det var liksom livet. Kan sakna det ibland. Gemenskapen och såklart själva sporten.

Jag var nere för något år sen och tränade. Så himla kul. Lite läskigt bara att stå i mål. Inte lika kaxig nu om man säger så. För ja, jag är gammal målis. Kan ha blivit bollrädd på äldre dar, haha. Nej men kantskotten va lite läskigt men det är väl en vana. I alla fall så blev det inget mer då intresset för att köra var för litet så vi fick inte behålla halltiden.

Men idag på vägen hem medans barnen lekte lite i utegymmet tänkte jag att jag kan ju faktiskt spela i en annan klubb. Så snart jag är tillbaka i kroppen och kan springa och allt det där. Då ska jag hitta en klubb här i närheten. Kan tänka mig träning en gång i veckan och kanske match. Seriöst men inget blodigt allvar. Nån som vet nån bra klubb här i söderort som kan behöva en gammal målvakt? Jag är (läs var) rätt duktigt om jag får säga det själv, haha. <3

No Comments

Leave a Reply